Jag läste i tidningen

Om Sveriges trupper i Afghanistan

Om en tystnande vår

Nedgrävda minor under 

vallmofälten

Jag vill uppfostra barn

Under björkarnas förlåtande kvistar

Och plantera våra frön 

I den saltade jorden

Våra förkolnade segel

Flyter åt olika håll

I den stora atlanten

Du och jag 

Men jag vet 

Att gevärspiporna aldrig kommer svalna

Och att dina svaveldisiga pupiller aldrig slocknar 

Så länge som världarna 

likt tomtebloss 

sprakar.

Jag drömde inatt om Babylon

Och när jag vaknade 

Stod det skrivet med kol på pannan

Att vi äntligen skulle vända hem

Den första snön faller över nyårsgatan

Och det är mörkt runt omkring mig.