Jag läste i tidningen
Om Sveriges trupper i Afghanistan
Om en tystnande vår
Nedgrävda minor under
vallmofälten
Jag vill uppfostra barn
Under björkarnas förlåtande kvistar
Och plantera våra frön
I den saltade jorden
Våra förkolnade segel
Flyter åt olika håll
I den stora atlanten
Du och jag
Men jag vet
Att gevärspiporna aldrig kommer svalna
Och att dina svaveldisiga pupiller aldrig slocknar
Så länge som världarna
likt tomtebloss
sprakar.
Jag drömde inatt om Babylon
Och när jag vaknade
Stod det skrivet med kol på pannan
Att vi äntligen skulle vända hem
Den första snön faller över nyårsgatan
Och det är mörkt runt omkring mig.
Anonym
som ett tomtebloss lättantändlig
1