så faller första snön och vi pratar om att ställa in cyklarna och att blommorna i trädgården kanske inte kommer leva så länge till. röken stiger från skorstenarna utanför mitt fönster och långsamt långsamt ser jag framför mig hur det kommer se ut när julstjärnorna bygger bo på fönsterbrädorna och ljusslingorna lägger sig som blinkande hinnor över vintervillorna. jag har inte lämnat sängen på hela dagen och blir påmind om en annan vinter för länge sedan som någon annan person upplevde i min kropp och tankarna accelererar för fort och var ska man ta vägen när man redan är hemma? hundratiotusentals snöflingor dansar på törnskatevägen utanför och jag hoppas verkligen verkligen att de inte ska försvinna än för när snön lägger sig tjock på garagetaket mittemot mitt fönster vet jag att det finns något att gömma sig i när nattliga tankars konturer blir mer framträdande. 

 

jag som var så bra och hjälpte till och sa tack och tog i hand när du spottade på mig.

 

rädslan.