det var morgnarna 

jag alltid satt längst fram i bussen 

och hoppades på att chauffören skulle prata med mig 

det var förmiddagarna 

med vantar som torkade på element 

och en krossad bröstkorg på en skoltoalett

det var luncherna 

då jag fortfarande åt 

det var eftermiddagarna 

jag tog första bussen hem 

låste in mig och skrek tills 

17:30 

för då 

brukade mamma komma hem 

det var kvällarna jag skrev brev till hon som aldrig såg på mig 

i korridorerna 

det var nätterna jag tittade upp mot taket och önskade att det här kommer leda till något större 

snart

(snälla)

det var året rasisterna kom in i riksdagen 

och mamma berättade 

att hon kunde tänka sig att flytta

långt 

långt 

långt bort