Det var då. När löven färgade trottoarerna orangea och bruna. När hon grät mot min jacka. Då polotröjor och ciggpack och jazzmusik förgiftade min hjärna och det var då när jag inte vågade säga något.

Då jag reste bort och ingen saknade mig.
Då jag reste bort och saknade dig.

Det var hösten jag fyllde sexton, hösten jag inte var kär längre. Hösten jag för första gången på riktigt länge var ensam och rädd.

//