och bräntberget smulas ned i havet

Publicerad 2013-11-13 23:45:17 i Allmänt,

Vem var jag innan? Vem är jag nu? Att förankra mig själv i något nytt verkar mest leda till ångest och överanalyserande. Blundande blickar blir nävar knutna i byxfickor och bedövande flickor blir till brännande tändstickor. 

Du är det jag tänker på när jag borstar tänderna

Du är en ficka i molnen

 

Jag bottnar bara nästan nu. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela