vi fortsätter att driva på orden fast samtalet tog slut för länge sen. det är så svårt för mig att vänja mig vid att sakna ord men så länge du finns där på södra sidan linjen kommer alla mina dagar handla om att bevisa min egen innehållsrikedom. smular ned mig själv till pulver och häller ut över mariehemsängarna. aldrig ensam alltid ensam här. 

 

"snälla kom hit" vädjar han och jag vrider på mig själv och säger att inatt så går det inte. inatt kan jag inte bevisa mina lögner. inatt får du klara dig själv. 

 

... och jag vet ju att du ser mig. och jag vet ju att du låter mina ord smycka dina handleder när du känner dig kal och utlämnad. hur många glada låtar jag än lyssnar på kan jag inte skaka bort tanken att varenda adjektiv jag pressat till smaragder förlorats i trassliga lakan eller tappats i snön på väg hem från din lyckas hållplats.